Frustration över tangenternas placering

Jag förargar och irriterar mig ofta över tangentbordens utformning. Placeringarna av tangenterna är inte så bra som de skulle kunna vara. Anledningen till att tangentborden ser ut som de gör idag är en ren slump. Det har liksom inte gått att styra. Det blev som det blev, och det hade kunnat bli mycket bättre.

Det skapades för skrivmaskiner och tog i första hand hänsyn till att inte "armarna" med bokstäver skulle fastna i varandra. Rätt snabbt efter lanseringen av denna skrivmaskin hade någon annan tekniker redan löst detta arm-problem och kunde ta hänsyn till hur det var smartast att tangenterna låg - rent snabbhetsmässigt. Men det gamla tangentbordet hade redan fått för bra fäste och trots idoga försök att förändra utformningen så gick det inte. För sent. Fast ändå inte.

Det finns tangentbord som är bevisat att de är tiotals gånger snabbare än de "Qwerty"-tangentbord vi använder idag. Det har handlat om en jämnbelastning mellan fingrarna och en uppdelning mellan vokaler och konsonanter som gör skrivandet mer varierat och än mindre monotomt.

Sedan jag fick reda på detta tänker jag på det varje gång jag måste skriva större grejer, nu skriver jag en uppsats och irriteras över att det liksom går segt. Eller mest att det hade kunnat vara enklare. Att samhället har förlorat och lärt sig det sämsta tangentbordet. Att man själv är en del av samhället. Att man liksom är maktlös inför denna värld.