Liftaren

På tåget hem från Stockholm i förra veckan träffade jag en 28 årig man som liftat runt i Europa sen han var 17 år. Han var svensk och är bosatt nere i Skåne, men är oftast på resande fot.

Han har liftat runt i Europa i drygt 10 år och varit i de flesta städerna. 60 000 mil och med 10 000 chaufförer. Han vet med andra ord allt om hur man liftar. Till grundtipsen hör att ha färgglada kläder så man visar att man vill synas och inte vill gömma sig eller fly från någonting. Ingen vill ju plocka upp en man i svarta kläder med en liten ryggsäck längs väggrenen. Såklart.

Han brukar inte sova i ett tält, utan i en större säck från Amerikanska armén som han lägger in ett liggunderlag och en sovsäck i. I den lägger han sig på garagetak och andra lugna ställen i Europas städer. Detta kan han göra i flera månader i sträck. Från 10 grader till minus 30 inga problem.

Äventyrslusten eskalerade med åren och han sökte alltid efter mer spänning i sina resor.
En gång simmade han över en 4 kilometer lång sjö. Efter två timmar var han rejält nerkyld, drogs ner av strömmarna samtidigt som han fick kramp. Det började med kramp i ena benet för att sedan gå över i andra. Vänster arm var på tur och till sist höger arm. Han sjönk och fick ingen syre.
Han hade med sig en slags ultralätt påse som skulle kunna hålla honom flytande om han fyllde den med luft. Den försvann i strömmarna och han fortsatte sjunka.
Han har alltid varit bra på att inte få panik och lyckades mentalt övervinna sina kramper, ta sig upp till ytan för att fylla lungorna. Han hade då cirka 1 timmes simning kvar och var oerhört nerkyld efter 3 timmar i det kalla vattnet.
Han kom fram till land, i bara badbyxor alltså, rejält nedkyld, helt blå. För att överleva la han sig bland brännässlor i fosterställning för hudirritationens skull och fick igång blodcirkulationen. Han liftade i bara badbyxor tillbaka till sin bil på andra sidan sjön och slog på värmen.

Förra året spontangick han upp på Europas högsta berg utan nog med kläder - inte ens en fleece. Vid 4000 meters höjd var han tvungen att vända om för att inte inte frysa ihjäl.


Han jobbar så lite som möjligt, lever en del på bidrag. Hans filosofi är att det kostar att leva vars man än befinner sig, det kan till och med vara dyrare att leva och bo hemma i Skåne.

Han har även vandrat 160 mil, genom Schweiz. Lika långt som från Luleå till Malmö. Samma sträcka som jag tyckte var jobbig att åka med tåg.

Han frågade mig vad jag gör för att ha kul. Jag svarade att jag brukar spela en del musik och hänga med kompisar. Han satt fortfarande tyst som om han väntade att jag skulle säga något mer. Jag skulle ha berättat om den gången jag tog mopeden själv till Brändön från Porsön, bara 15 år gammal och det blåste upp till storm på vägen hem.

Han har en bra hemsida där han skriver om sina spektakel.. Läs den HÄR.