Jag har börjat blogga igen

Hej,

Jag har börjat blogga igen, fast under ny adress.

http://peppen.nu/category/peppenbloggar/lars-musik-och-jakten-pa-humor/

Det är en hemsida med luleås nöjesliv, det blir nog en bra grej. Får se om mitt bloggande blir kul, annars blir det inte det. Ni lär väl se. Ge gärna en kommentar om ni tycker att det är kul, då kanske jag skriver mer för att det är så roligt med bekräftelse.

Steken

Klockan är några minuter innan tolv på natten. Försöker sova. Hör hur Jonas trippar ner för trappen.

Det var kul hur man kan höra utifrån sättet Jonas gjorde sin macka att han hade bespetsat sig på den och hur god han tyckte den skulle bli. Att han tänkt "Det finns en stek i kylen" och "Snart går jag ner och gör mig en macka" när han satt uppe på sitt rum.

Går till köket.
Tar fram en fralla från brödpåsen.
Stätter den i rosten.
Går till kylen igen.
Plockar fram steken.
Viker upp aluminiumfoliet.
Tystnad.
Sedan, en enorm befrielse, kniven dras mot skärbrädan i ett långt skär. Han skär en riktigt fin skiva kött.
Plockar fram smöret.
Mackorna ploppar upp ur rosten.
Hämtar.
Brer mackorna, omsorgsfullt, länge. Med en fin smörkniv av, utifrån ljudet, stål.
Lägger köttskivan på mackan.
Trippar upp på rummet igen. Ätandes.

Larry David

Seinfeld gjordes av Jerry Seinfeld och Larry David och liksom Jerry spelar sig själv så är George baserad på Larry David.
Larry är alltså en flintskallig man som det går åt helvete för hela tiden. kul kul. Han har gjort en egen serie som heter Curb your Entusiasm, som är så jävla rolig. George i kvadrat. Allt som kan gå fel går fel och det slutar i katastrof. Han spelar sig själv, brusar upp sig liksom George brutalt och hela tiden. Ja han ÄR George Costanza. Det är hans liv.
Ofta är det smågrejer, små val som man själv känner igen sig i och gjort likadant, som i slutändan blir en sån jäkla stor grej. Mardrömmar i verklighetsformat.

Serien är typ som om hans verkliga liv filmades med en liten skakig kamera. Det är till exempel hans riktiga vänner och är alla samtal är improviserade. De vet vad de ska prata om men inte exakta replikerna. Därför kan det bli ännu jobbigare än Seinfeld, det blir så verkligt. Samma princip som med The office.

Nu kommer Seinfeldgänget (skådespelarna) att återförenas för första gången sedan serien lades ner. I Curb Your Entusiasm. Skådespelarna spelar sig själva. Blir kul att se.


Har bara sett några enstaka avsnitt av Curb, men tänker att jag ska se allt ungefär varje gång det nämns någonstans. Och alltså tänker jag det nu också när jag läste om seinfeldgrejen på DN. Fan det där ska jag se.

Dagens ris - BOKEN

Oj oj oj, nu släppte jag det. Som en bomb. SCHALBOOOM och Lulebona tas på sängen. Snacket går hett på gymnasiebyn, på LTU och ända upp i kultureliten. Det har äntligen hänt.
Nä nu tog jag i. Gillar väl bara att spekulera i min egen succé. Inte annat än vanligt eller kanske till och med normalt.

Håller på att göra en bok med 100 dagens ris! Ni vet, där den här bloggen en gång startade. Ni minns väl hur kul det var varje söndag då jag, för snart två år sedan, postade ett urklippt dagens ris i ett komiskt syfte.

Jag har nu tagit det ett steg längre, ut i det fysiska formatet (inte riktigt än, men i tanken, snart så). Jag har gått till Norrbottens kurirens arkiv och plockat fram en mängd roliga dagens ris. Sedan sållat och gallrat så att det bara finns kvar 100. Eller ja, just nu är det typ 120 för jag har inte kunnat se vilka som är allra minst roliga än.

Jag gör det som ett projektarbete i trean på gymnasiet och det ska ju vara inne om typ en månad. Jag måste bli klar. Snart.
Förordet till boken har jag kämpat med, skrivit om och skrivit om. Segt. Men nu börjar bli klar snart tror jag. Jag pratar om hur det hela började (här) med brorsan involverad, vad som är roligt med ett dagens ris och också lite om varför människor är så arga utifrån filosofen Senecas filosofi.

Varje gång jag har läst igenom de dagens ris jag samlat in har jag slagit av hur verkligt roliga de är. Vissa är verkligen sjuka, hur tänker folk? Vem ids skicka in ett dagens ris för det första? Kanske publicerar förordet här när det är helt klart. Får se. Håller er uppdaterade om hur det går med det sista arbetet. Eller så gör jag det inte och så får ni bara se hur bra det blev.

Michael Jacksons comeback

Michael Jackson ska imorgon säga på en presskonferens att han kommer att göra typ 30 konserter i London. Han har inte gett några konserter på 13 år.
Det har ju inte gått så bra för honom för hans senaste skivor. Som om hans grej har gått ur tiden och när han ska förnya sig går det åt helvete. Hoppas han bara inte får för sig att göra en modern RnB skiva nu a la britney eller katy perry. Med elektrisk röst och fulproducerat för att tjäna pengar.
Hoppas istället han gör något själv, nått nytt, utan att behöva tänka på gamla genrer och sånt. Han är ju ett jäkla musikaliskt geni, inte att förneka. Det är bara att visa det nu också typ genom att göra en gudabenådad skiva som vänder upp och ner på allt vad han står för.
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/michael-jackson-gor-comeback-1.812297

Nytt intro efter 20 år!

Simpsons har ju haft samma intro sen starten. Eller det var lite annorlunda i de absolut första avsnitten. Nu har introt gjorts om i HDTV och fler karaktärer har fått plats i det.
Jag gillar det. Det är fräscht, roligt och kul med referenshumor från förr.

Frustration över tangenternas placering

Jag förargar och irriterar mig ofta över tangentbordens utformning. Placeringarna av tangenterna är inte så bra som de skulle kunna vara. Anledningen till att tangentborden ser ut som de gör idag är en ren slump. Det har liksom inte gått att styra. Det blev som det blev, och det hade kunnat bli mycket bättre.

Det skapades för skrivmaskiner och tog i första hand hänsyn till att inte "armarna" med bokstäver skulle fastna i varandra. Rätt snabbt efter lanseringen av denna skrivmaskin hade någon annan tekniker redan löst detta arm-problem och kunde ta hänsyn till hur det var smartast att tangenterna låg - rent snabbhetsmässigt. Men det gamla tangentbordet hade redan fått för bra fäste och trots idoga försök att förändra utformningen så gick det inte. För sent. Fast ändå inte.

Det finns tangentbord som är bevisat att de är tiotals gånger snabbare än de "Qwerty"-tangentbord vi använder idag. Det har handlat om en jämnbelastning mellan fingrarna och en uppdelning mellan vokaler och konsonanter som gör skrivandet mer varierat och än mindre monotomt.

Sedan jag fick reda på detta tänker jag på det varje gång jag måste skriva större grejer, nu skriver jag en uppsats och irriteras över att det liksom går segt. Eller mest att det hade kunnat vara enklare. Att samhället har förlorat och lärt sig det sämsta tangentbordet. Att man själv är en del av samhället. Att man liksom är maktlös inför denna värld.

Abortion

Jag tycker det är kul att hitta kvarglömda anteckningsblock i gymnasieskolan på Ledarskap. Här har vi en kvarglömd bok med sidan från senaste lektionen uppslagen.

De pratade om abortion och att vissa inte tycker att det är en etiskt rätt att tillåta abortion. Eller läraren pratade om abortion och att det inte är etiskt rätt att tillåta abortion i vissa kulturer. "Mord är lika grovt som att döda sitt ett år gamla spädbarn." Hon vill starta en diskussion. "I vissa kulturer lägger de ut barn i skogen som är utvecklingsstörda och som familjen inte kan ta hand om. Det är likställs med vår abortion, de har bara inte den tekniska utrustningen som vi har." Hon misslyckas med diskussionen och vill att eleverna istället ska skriva en kortare uppsats om vad de personligen tycker om abortion. På engelska då, yes ofcourse.

Minitork

Jag tycker sånna här lappar är roliga.

Det är kul för att det är allt i en mening. Inga punkter utan bara kommatecken. Som om man säger det utan en enda konstpaus. Spy upp i ett enda svep.

Det är också kul för att ordet minitorks lyckas användas hela tre gånger. Det är ju redan uppenbart att det handlar om minitork när lappen är på minitorksbehållaren. Återupprepningen innebär endast att man hakas man upp i sin spya.

Sen är begreppet "Tänk på miljön" också roligt. Det blir på något sätt som om det bara uppmanar till att man ska stanna upp ett ögonblick i vardagsstressen och tänka på miljön en stund. Det hade lika gärna kunnat stå tänk på mormor borta i Kalix, hon är ju fin... Nä, men typ.

Fast miljön är ju lite av Max triumf (vilket jag tycker är mycket snyggt gjort, att så få andra har hakat på miljötrenden). Numera är alla mail inom max undertecknade med "Tänk på miljön innan du skriver ut det här mailet". Meningen är roligt uppbyggd, den tar förgivet att man ska skriva ut mailet, men för att göra det syndfritt så ska man sända en tanke till miljön. Miljön tackar och bockar och tycker att fan va skönt, nu är allt bra när alla tänker på mig.

Ensam

Ibland känns det som om det är bara jag i hela världen som inte kan skära blodpuddingen i fina halvcirklar som inte fastnas i kniven och spricker.

Klubbmötena

En grym grej med att arrangera en klubb är att man styr upp klubbmöten. Istället för att träffas och ha kul så styr man upp ett möte och har kul. Det blir seriöst, vuxet och man får användning av Mötesprofilen på nallen.

Det bra att sitta på möte när någon ringer och man får säga att man sitter på möte. Personen som ringer förstår då hur viktig man är som sitter på möte. Och framför allt hur oviktig personen som ringer är - det är bäst när de inte har något att säga och tänkte bara kolla läget. Då brukar de framstå som töntar helt utan liv och någonting viktigt att göra.

Om de nu har något att säga så måste de komma fram till det direkt. Småpratet måste personen fetglömma. Han/hon stör ju redan råmycket som ens ringer en sån här tid då folk sitter i möte.

Personens underläge gentemot mig är så ofantligt stort i båda situationerna, detta utan att jag egentligen har behövt göra nått. Jag sitter bara på ett möte. Ett viktigt möte. För ett möte är alltid viktigt. Det framgår av namnet. Mö och te. 

En viktig förutsättning för hela möteskulturen är nog att ingen utomstående vet vad som försigår på mötet. Att ingen utomstående ska få veta vad som försigår bakom de stängda dörrarna. Det blir spännande och mytomspunnet oavsett vad mötet nu igen handlade om.

Om mötet handlar om att ordna världens fest kan det inte var annat än förnedrande att inte veta vad dom pratar om på mötet. Förnedrande och spännande. Kul och roligt. Nyfikenheten ökar och längtan eskalerar.

Till den 31 Okt då resultatet av mötena ska redovisas. 

Stålverk 80

Stålverk 80 är grymt. Eller var grymt.
För att göra en lång historia kort tänkte vi berätta för er vad Stålverk 80 egentligen var.

Stålverk 80 kallades en skitstor utbyggnad av SSAB på 70-talet. Det skulle bli det nya svarta, verkligen.
Alla som skulle jobba där behövde någonstans att bo och Luleå rev allt och byggde bostäder. Dom byggde hela Porsön, Hertsön och Örnäset då. Typ alltså.
Sen blev inte utbyggnaden av. Projektet blåstes av. Glöden släktes. Ölen blev avslagen. Festen dog. Som när renberg slutade i Luleå Hockey. Från bäst till sämst.
Kvar står Luleå med tummen upp i röven. Fullt med villor ingen vill bo i, Volvos ingen vill köpa och barn ingen längre vill ha.
Snopet.

Klubb Stålverk 80 tänder glöden igen. Festen är på gång. Ölen är nytappad och Renberg satsar på karriären igen. Vi snackar klubbar av nytt fräsch stål och dansgolv lika heta som masungen borta i Svartöstan. Stålverk 80 kommer att bli det grymmaste som hänt Luleå igen. Bokstavligt talat.

Stålverk 80 blogg

Lista Frukter

Frukter är ju naturens under. Extremt finurliga knippen med näring och vitaminer.

• Bäst är nog äpplet: Det blir inte kladdigt när man äter det och man får fina lagomt hårda bitar i sin mun när man biter från det. Dessutom är det snyggt och perfekt snack-storlek och kommer i fantastiska smaker och färger. Fast å andra sidan är kärnhuset lite för stort och jobbigt i efterhand. Det är kladdigt.
  
• Päron är också bra. Fast de brukar ofta vara lite väl blöta och man kan bli kladdig. Dessutom kör den lite för hårt på hur viktigt det är med Mogen och Omogenhet. Ett Omoget päron är ju alldeles för hårt och inte alls gott och saftigt. Det händer ju inte med äpplet. Päronet kommer med bara en smak. Ett till minus för päronet.
• Banan gillar jag med. Dess perfekta hölje och skyddsfodral är ju genialiskt. Att man öppnar det i tre-fyra ränder fungerar utmärkt. Sen är frukten bra och god där inuti. Just eftersom man kan hålla den lika dant som en Snickers vinner den en massa Snack-poäng. Vilket är positivt.
• Vindruvor är goda och bra. De har fördelen att vara en perfekt aptitretare i redan uppdelade perfekta munsbitar. Jag hade dock önskat att de legat i någonslags behållare, typ en bunke istället för att hänga i de där kvistarna. Dels är kvistarna jobbiga när vindruvorna är slut, dels är det jobbigt att hålla på och fingra bort druvorna från kvistarna hela tiden. Bängel.
  
• Apelsiner vinner lite pluspoäng för sitt skyddande hölje med bra motståndskraft, något som inte bananen har. Å andra sidan är apelsinens kladd värre än bananens. Dessutom är det ju dumt att den kan spruta en stråle rakt i ögat när man arbetar med den innan man ska äta. Som en inbyggd vattenpistol helt utan vettig funktion. Dess väl tilltagna innehåll av C-vitamin är glädjande.
  

Ifall vi pratar rotfrukter och andra grönsaker kan vi börja att prata potatis.

• Det är dumt att själken är giftig, det är onödigt. Dessutom är det jobbigt att de är olika storlekar när man ska tillaga dem. De borde kika mer på äpplet eller bananen som håller en mer jämn storlek. Och tillaga potatisen, det måste man, annars är den giftig. Det är ju verkligen skitdumt.
• Isbergssalladen är grym. Genialt med bladuppbyggnaden. Att man kan ta ett blad är ju perfekt. Som färdigskivat redan. Att man kan dunka salladshuvudet i bordet och få lös roten är nog växtrikets smartaste funktion. Fullkomligt genialt.
  
• Gurkan är ju god. Just därför tycker man att den borde innehålla något mer nyttigt och bra. Bara vatten ger ju inget. Den borde utnyttja sin smak och relativt smarta form och fylla upp näringsvärdena mer. Som det ser ut nu är den nästan onödig.

Ska på Divisionen ikväll. Ska du på divisionen ikväll?

Håller på att starta upp en klubb här i Luleå. Just nu är vi inne i fasen Namn. När man diskuterar namn måste man sätta det i sin rätta innebörd och det är kul när vi gör det. Eller inte råkul kanske, mest kul att vi gör det så jälva ofta och har gjort det så jävla mycket. I snart en månad.
Ska på Akademiska Klubben ikväll. Akademiska. Ska du på Akademiska ikväll? Vad är det? En grym jävla fest eller? Nä. Det är en klubb. Typ Indie, skum.
Ska på Klubb Ekvation ikväll. Ska du på Klubb Ekvation ikväll?
Ska du på Kräm Fäst ikväll?
Det är tydligen Stålverk 80 på Lillan ikväll. Ska tydligen vara en jävla grym klubb. Fan tydligen årets fest. På Halloween. Är det en maskerad eller? Jo, jag tror det.
Frågan är om Idrottarna går på Stålverk 80. Det låter ju som en technoklubb, vilket det absolut inte kommer att vara. Det kommer vara en grym dansglad fest. Ett party helt enkelt. Världens bästa klubb.

En föreställning

Jag gick på en nycirkusföreställning i Malmö med min kompis teaterglada kompisar. Ett gäng teatermänniskor som var där för att dömma.

Föreställningen var inte så kul till en början. Det var bara en kille som snubblade på en matta ideligen och fick lägga den fint på golvet igen. Jag såg hur två ur de teaterglada, tittade på varandra, skratta nickandes mot scenen. De tyckte verkligen det var bra, simpelt och genialt. Roligt helt enkelt. För föreställningen var verkligen rolig, han hoppade sedan på en studsmatta, flög högt och landade hårt i golvet. Det var spännande och jag hoppade till flera gånger. Han fastnade med huvudet i sängen och satt fast med handen i en stolpe. Det var lättsint och jag skrattade högt.

Efter föreställningen gick vi ut och, som man gör, pratar om hur föreställningen var. De teaterglada och sa saker som "Jävlar vad dåligt det var" och "Det var verkligen dåligt".

Jag hade misstolkat det nickande skrattet. De tyckte verkligen det var dåligt, simpelt och barnsligt. Dåligt helt enkelt.
Resten av kvällen funderade jag kring huruvida jag tyckte att föreställningen var bra, för det var den ju inte, eller dålig, som den var.